Ensam

Huxflux och Benjamin är borta, han blev tvungen att åka hem för att vara hemma i tid. Vi var inte medvetna om att klockan var så mycket... Så nu sitter jag här, ensam, och känner mig rätt övergiven.
Just snabba negativa förändringar har jag väldigt svårt med, särskilt dagar som denhär då humörsvängningarna styr mig. Om jag är medveten om att typ denhär tiden så kommer dethär tråkiga att hända, då är de rätt lugnt. Men när man har två sekunder på sig att inse att ens älskling måste dra direkt, då funkar det inte. Jag tror det blev kortslutning i min hjärna. Särskilt med tanke på att jag inte kan släppa att vi kommer vara ifrån varandra i tre veckor efter nästa lördag. Låter simpelt för vissa, och i teorin är det väl också det men jag vet inte... det känns sorgligt. Första gången jag blev dumpad var ju faktiskt precis efter en semester och den var ändå bara på en vecka, Men så får jag inte tänka! herregud, okej jag behöver en värktablett och choklad. Får se om jag känner min normalare då.

baibai

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0